Skatter och kommunal utjämning

Skattesatsen i Tranemo kommun är 21,50% – på varje intjänad hundralapp betalar kommuninvånarna 21,50 kronor i skatt till Tranemo kommun.

Kommunens största inkomster kommer från kommunalskatten och kommunal utjämning. Dessa intäkter utgör närmare 70 % av verksamhetens finansiering. Hur stora intäkterna blir beror på skatteunderlagets utveckling i riket, befolkningsutvecklingen i Tranemo kommun, skattesatsen och på utfallet i det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Skatteunderlag

Hur skatteunderlaget i riket utvecklas är av avgörande betydelse för kommunernas ekonomiska möjligheter. Skatteunderlagets utveckling påverkas av lön, beskattade förmåner och bidrag, pensioner, enskild näringsverksamhet samt ett antal avdrag. Om sysselsättningen ökar (arbetslösheten minskar) så påverkas skatteunderlaget positivt och vice versa. Dessutom påverkas skatteunderlaget av förändringar i skatteregler.

Hit går dina skattepengar

Fördelning av skattekronor per hundralapp 2017

Fördelning av skattekronor per hundralapp 2017

Kommunalekonomisk utjämning

Det kommunala utjämningssystemet syftar till att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att tillhandahålla sina invånare service, trots att kommunerna kan ha olika förutsättningar i fråga om skattekraft och till exempel befolkningssammansättning.

Inkomstutjämning

Det nuvarande systemet för inkomstutjämning, som har tillämpats sedan 2005, innebär att staten i huvudsak finansierar utjämningen. De allra flesta av landets kommuner får ett inkomstutjämningsbidrag. Bidraget beräknas utifrån skillnaden mellan den egna beskattningsbara inkomsten och ett skatteutjämningsunderlag som motsvarar 115 procent av den genomsnittliga skattekraften i riket. De kommuner vars beskattningsbara inkomster överstiger nivån på 115 procent betalar istället en inkomstutjämningsavgift till staten.

Kostnadsutjämning

Kostnadsutjämningen syftar till att utjämna för strukturella behovs- och kostnadsskillnader. Systemet utjämnar således inte för faktiska kostnadsskillnader utan för skillnader i behov av kommunal service och för förutsättningarna för att producera denna service, det vill säga sådana skillnader kommunerna inte själva kan råda över. Framförallt är det demografiska faktorer som påverkar utfallet i kostnadsutjämningen. Har en kommun till exempel en högre andel äldre invånare än genomsnittet får kommunen ett bidrag i kostnadsutjämningen.

 


Publicerad den 21 januari 2016, senast ändrad den 6 november 2017